Liten parodi på en (a)typisk körövningskväll
Att sjunga basstämman i Grankulla kammarkör är att vara förfördelad. Det ger oss en plats längst bak i salen under övningen och en möjlighet till överblick.
Ingen övning är den andre lik, men tillåt mig ändå att röra ihop några ögonblicksbilder från ett antal utvalda måndagskvällar. Huruvida dessa ger en bild av verkligheten må förbli i dunkel.
Det kan göras många iakttagelser från basposition under en övning. Dessa går ofta dirigenten förbi för vi tittar ju inte åt samma håll. Övningen börjar måndag kväll klockan 18. Då förväntas koristerna vara “on stage”. Men nej! Det är bara några av de mest entusiastiska och långväga som är på plats då och placerar ut stolar. Två bastanta basar flyttar flygeln.
Så småningom börjar de olika stämmorna fyllas med ivriga och förväntansfulla sångare. Dirigenten ringer ännu runt för att förvissa sig om att ingen har glömt övningen. Damerna i främsta ledet står upp och uppsjungningen börjar. Nån i basen anser att vi skall öronmärka dom som tvingar oss att stå upp just då vi basar har satt oss till rätta. Låt bli att sabotera herrarnas invanda rutiner.
Någon försöker febrilt öppna sitt notställ och ser sig om efter någon som kunde hjälpa med att knäcka koden. Några takter in på det första stycket klarnar det i basen att det vi kunde hemma är bortblåst då flera sjunger tillsammans. Visan känns helt ny igen. Någon undrar när vi har paus.
I främre raden frågas det också om pausen, men här rör det sig om huruvida t’et skall komma på åttondelsnoten eller på pausen. Nån i alten undrar hur långt och kraftigt r-ljudet i början av takten skall låta eller om det går bra med en vanlig och lite mjukare sibbovariant. Basen är märkbart okoncentrerad och börjar på fel visa när dirigenten slår an. En sjunger för fullt, men är på fel sida, en annan är på rätt sida men på fel takt. Någon läser orden innantill och glömmer att sjunga. Ingen tittar på dirigenten.
Vem månne har bulltur ikväll? Dirigenten har tappat taktpinnen. Men efter en liten tonartsrulett hittar vi den gömd mellan höga E och F på klaveret. Då kör vi hela visan. Vi kommer två takter då dirigenten bryter igen. Mycket är bra - men! Nu tar vi om från början och med text. En pastill fastnar någon i halsen och det märks på artikuleringen.
Dirigenten övar damstämmorna skilt och just då ackorden börjar sitta, hörs en lågt brummande basboost nånstans. Från min utsiktsplats kan jag skönja en utriven Hbl-sida gömd mellan noterna i övningsmappen. Det liknar fredagens korsord. En stolsrad framför syns en halvfärdig sudoku. Nån rättar skolelevernas matteprov. Nån stickar eller kanske virkar. Nån nyser, en annan hostar.
Några pillar på sina mobiler, nextar kanske på insta eller face. Någonstans där framme ringer en telefon förvånande nära tonarten vi sjunger i. Alla tror att det är någon annans. Just som telefonen är spårad och nertystad styr ett notställ över ända tillsammans med partitur och rebusar.
Övningen fortsätter nästan obemärkt. Några flackar efter hjälp i röran genom att försöka titta på dirigenten och taktpinnen. Nån har glömt läsglasögonen hemma och ser inte texten. Nån har glömt solglasögonen på och både text och dirigent tycks suddig.
Nån sjunger för hårt. Nån sjunger för sakta. Nån står upp. Nån sitter ner. Nån tar av sig tröjan för att det är för varmt. Nån hämtar ytterrocken för att det är för kallt. Nån sjunger i tuppfalsett när tonen är för hög. Nån blåser bara ut varm luft när tonen är för låg.
Men på det hela taget lyckas övningen rätt bra. Vi har övat flera sånger från början till slut. Åldersstrukturen kanske är lite så där och tempot svajar lite mellan stämmorna. Men klangen är ju trots allt ganska ren fräsch ibland. Och inkommande onsdag har vi en extra övning.
Sitsar och körläger
Ett viktigt drag i körens verksamhet är att ordna körsitsar efter konserter och andra framträdanden. Sitsarna brukar vara spontana och glättiga och man kan känna hur spänningen lättar efter att kören har övat intensivt inför konserterna. Utöver allsång är det fritt fram för deltagarna att hålla tal, sjunga eller läsa en dikt. Maten och drycken har sin givna och mycket viktiga plats i samvaron.
Tillsammans har kören samlat de käraste visorna till ett eget sånghäfte. Innehållet har under årens lopp flera gånger reviderats för att uppfylla koristernas önskemål. Körens vicedirigent Kjell Knapas har hjälpt koristerna med att öva in sitsvisorna.
Körens senaste version av sånghäftet kallas ”Sångbok till vardag och fest”. Birgitta Myllyluoma och Gunni Öhman har planerat innehållet och samlat in över 50 visor. Peter Ingo har stått för layouten och färdigställt sångboken.
Ett par gånger per termin brukar kören också samlas under ett veckoslut till kördagar någonstans i periferin för att sjunga och umgås. Lojo och Nagu har varit populära utflyktsmål och miljöombytet brukar leda till att inövningen av utmanande stycken blir koncentrerad och effektiv.
till del V - Att sjunga i kör